"
Till min bebis
Jag undrar vem du är, vem du kommer att bli. Fastän varenda människa på jorden har gått igenom samma procedur, så fattar jag inte att du växer och har utvecklats från en liten prick inuti mig. Att du är hälften jag och hälften pappa.
Sen första gången jag träffade din pappa har jag tyckt om honom. Första gången vi sågs var på nyårsafton 2002/2003. Då var vi 16 år gamla. Inte trodde någon av oss den dagen att vi skulle vänta vårt gemensamma barn ganska exakt 9 år senare.
När jag skriver detta är du beräknad att komma om tio veckor. Orkar du vara där inne så länge till, eller tänker du komma lite innan? Jag tror att du blir en januaribebis, fast du är beräknad till den 3 februari.
Jag undrar om du kommer att ha lika mycket hår på ditt lilla huvud som jag hade. Jag undrar om det är möjligt att du kan bli längre än din pappa. Han är inte så lång, och inte jag heller. Jag hoppas du slipper ärva min magrytm och min diabetes. Jag tror att du är en pojke, men skulle du vara en flicka blir jag inte mindre glad.
Du kommer att komma till världen för att två människor älskar varandra. Det finns ingen bland våra familjer som inte längtar efter dig. Du kommer att bli mormor och morfars och farmor och farfars första barnbarn.
Måtte du komma ut välmående och utan större komplikationer. Jag ser fram emot att se hur du ser ut och vem du liknar. Jag längtar efter att lukta och pussa på dig. Det kommer bli helt fantastiskt att få se dig utvecklas och växa upp. Jag älskar dig redan.
/Mamma 2011-11-18 "