Min morfar hette Jaakko. Han bröt på finska, var duktig på att måla och göra goda pannkakor med mycket socker på. Jag kände honom bara som barn och blir frustrerad och tårögd när jag vet att han inte längre finns tillgänglig. Hade som vuxen velat lära känna honom på nytt.
2003 ritade jag av honom från ett foto. Jag har alltid tyckt att han är stilig i sitt skägg och bakåtkammade hår. Kan inte minnas att han hann bli särskilt gråhårig. Morfar rökte och spelade på keno. När han hälsade på fick jag choklad och ibland trisslott. Om jag svarade i telefonen när han ringde sa han alltid "Hej Anna, lilla prinsessa".
Jag älskar dig morfar
2 kommentarer:
Fint skrivet :)
Tack! Vilken fin bild och fin text:)
Skicka en kommentar