Min första ordentliga jul-dos fick jag i lördags, då jag bjudit hem några fina vänner på julfrossa och pepparkaksbak. Tack ska ni ha, Evami, Sebbe och Gustav för ert fina fina sällskap. Äntligen fick jag äta lite julskinka och smutta på glögg.
Annars vill jag bara få ur mig att mina fötter är grymt trötta på att vara bärare av mig och en annan människa. 13 kg upp än så länge och 1½ månad av gödning kvar. Jag är glad om jag stannar på 80. Men blir ännu gladare om det blir en stark och frisk bebis som kommer ut. Såklart.
Nu sänder Musikhjälpen för fullt och jag har svårt att slita mig från SVT Play.
2 kommentarer:
Jag hamnade på 80, eller på typ 18 plus och kände mig gigantisk. Om det är nån tröst så tappar man en hel del på förlossningen och sen på amningen. Två månader och så var kilona borta. Nio månader senare var jag mager och vägde 52, oroa dig inte för kilona, de går bort lättare än vad man kan tro. Det tog lite längre tid för kroppen att bli sig själv och fasta till sig, men det kommer.
Tack, Hanna! Alla sådana kommentarer känns varmt välkomna. Jag försöker att inte hänga upp mig vid siffrorna.
(p.s Nu sitter jag dricker varm choklad, dock utan grädde, pga av dig...)
Skicka en kommentar