Det gångna året har bjudit på ovanligt mycket. Det började med att jag tog tjänstledigt från jobbet - för att studera konst på folkhögskola på distans. Helt plötsligt kände jag mig levande, glad och motiverad. All energi som sögs ur mig på jobbet kunde jag lägga på något helt annat. Framför allt ägnade jag mig åt något som kändes intressant och roligt på samma gång.
I februari var det dags att renovera badrummet - jag kunde, tack vare mina distansstudier, fly kaoset hemma och bodde hemma hos mamma och pappa nere i Sölvesborg i nästan en månad. I Blekinge var det barmark och jag njöt av att kunna vara ute och promenera utan att vara rädd för att halka. På flyget hem till Stockholm möttes jag av ett kritvitt landskap och samma vecka kom årets sista ordentliga snöfall. Mars månad avslutades med ett positivt läkarbesök - mitt HbA1c låg äntligen tillräckligt bra för att försöka bli med barn.
I februari var det dags att renovera badrummet - jag kunde, tack vare mina distansstudier, fly kaoset hemma och bodde hemma hos mamma och pappa nere i Sölvesborg i nästan en månad. I Blekinge var det barmark och jag njöt av att kunna vara ute och promenera utan att vara rädd för att halka. På flyget hem till Stockholm möttes jag av ett kritvitt landskap och samma vecka kom årets sista ordentliga snöfall. Mars månad avslutades med ett positivt läkarbesök - mitt HbA1c låg äntligen tillräckligt bra för att försöka bli med barn.
Under april planerade jag hemligheter för fulla muggar. Sambon skulle överraskas med både 25-årsfest, födelsedagsresa och frieri. Och allt flöt på enligt planerna. Söndagen den 29 maj kom vi hem nyförlovade ifrån Helsingfors och fick dagen efter reda på att vi lyckats baka en bulle på första försöket.
Under sommaren jobbade jag och mådde illa. Sen var det semester i Blekinge och på Åland innan det var dags att i augusti jobba lite till och sen börja plugga igen. Hösten bara försvann. Trots avklarade skoluppgifter hade jag nog mest bebistankar och framtidsfunderingar i huvudet mest hela dagarna. Två bra höstminnen var första ultraljudet och sambons nya jobb.
Hösten gled lite snyggt över till vinter utan att ens i närheten bjuda på den snö som kom i oktober 2010. Sambon åkte iväg på sin tre veckor långa semester sista veckan i november och kom hem välbehållen för att fira jul.
Nu sitter jag här, med några ynka skoldagar kvar och välkomnar januari med öppna armar. Nu kan det nya livet få för sig att komma - närhelst det behagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar